Dennis väckte mig för tjugo minuter sen, med världens lenaste röst: "Johanna.. Kan jag få en alvedon?"
Javisst, svarade jag och sprattlade upp ur sängen, klarvaken. Sen vände jag mig om och tittade med STORA ögon på Dennis. "Varför ska du ha en alvedon?"
Ni förstår att D är absolut ingen alvedon/ipren/ibumetin-missbrukare. Han tar ALDRIG en tablett i onödan. Jag tar på Deddes panna och håller på att bränna mig rejält. Hela han liksom kokar. Jisses, han lär ha 40 graders feber!

Så nu ligger vi här, vakna, får ingen ro till att sova. Jag ska vänta tills D kan slappna av så han kan sova i alla fall. För sova, det kan jag göra i mitt nästa liv..